Finaste Filippa
Bra initiativ med bloggen! Jag kan inte annat än älska profilbilden. Vi har aldrig varit snyggare! Och namnet, vad kunde passa bättre? Nu när jag skriver mitt första brev till dig sitter jag faktiskt med tekoppen bredvid tangentbordet. Det gäller ju att starta på topp.
Du verkar ha det fantastiskt bra och somrigt i Stockholm. När du skriver om te för 35 kronor och annat som hör storstaden till slår det mig hur olika våra hemstäder är. I Nybro kostar kaffe med gränslöst påtår 22 kronor på mitt favoritcafé. Här bor det 12 000 personer och det enda existerande nattlivet består av DJ Janke som spelar på Stora Hotellet (det enda hotellet) då & då samt av några tappra försök till klubb på The Wild Moose som ligger vid torget (det enda torget). En vän som nyligen börjat sitt sommarjobb som kassörska i en mataffär sammanfattade staden rätt bra: "När kunderna frågar om vi säljer wunderbaums vet man att man är i Nybro igen". Ja, det är sant.
Efter en skoltid här är det lätt att bli uttråkad, som du säkert förstår. Det var därför jag begav mig ut i världen så fort jag bara kunde efter studenten. Just nu, när jag bara är här i fem dagar, kan jag dock se charmen med stället. Min familj, efterlängtade vänner, närheten till landet, optikern som kan mitt namn och telefonnummer, massören som känner igen mig trots att vi aldrig har träffats (jag tog en ryggmassage, sjukt välbehövligt efter all pluggstress), pratstunder med gamla lärare, den genuina småländskan man hör överallt, torghandeln - ja, det finns massor. Jag har levt den småländska idyllen till fullo de här dagarna. Picknickarna & grillkvällarna har avlöst varandra, jag har vandrat runt och plockat blommor i kohagarna och jag har turnerat. Turnélivet inte lika coolt som det låter men så himla mysigt. Jag och min musikaliska kompanjon Julia har spelat sommarvisor på Nybro kommuns alla äldreboenden. Det är otroligt tacksamt och vi blir överrösta med komplimanger. Igår grät en söt liten tant och sa att hon ville krama oss hårt, hårt för att vi gjorde henne så glad. Medan jag plockade ner gitarren och notstället efter dagens spelning hörde jag några farbröder prata med varandra om att det varit så vacker sång och att de kanske borde gå fram och säga det, men inte riktigt visste om de vågade. Tio minuter senare när vi alla fikar tillsammans, vilket är ytterligare en fördel med att spela på äldreboenden, smyger en av gubbarna fram med sin rullator, lägger armen om mig och säger försynt: "jo, jag tänkte bara säga att det var väldigt fint spelat och vilken vacker röst du har". Sedan tillägger han: "och jag ska hälsa från min kompis där borta att han också tyckte det". Alltså åh, jag kände mig som en riktig stjärna för några minuter.
Jag tänkte ta med mig den avslappnade stämningen från äldreboende till resten av sommaren och njuta av det lilla, ta kaffepauser och ge många komplimanger. Hur låter det tycker du? Har du tid att leva lite somrigt pensionärsliv där borta eller är det bara massor av jobb?
Kramar Amanda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar