Bästa Amanda
Vissa dagar gör jag väldigt väldigt mycket, andra dagar lämnar jag knappt huset. Idag har varit en sådan dag, när man går upp sent, äter frukost, driver omkring hemma och leker med småsyskonen, äter lunch, sover en timme efter lunchen och sen driver omkring lite mer. Men visst behöver man sådana dagar också? Man behöver inte hetsa omkring och känna sig så hurtig hela tiden, det kan man omöjligt må bra av? Däremot så när solen visade sig en stund innan middagen hann vi dricka lite bubbel och äta jordgubbar på altanen såhär en fredagskväll, det är ju inte så illa det. Mina föräldrar har en bod på framsidan av huset där de säljer lite blommor och annat, och nu till sommaren har de börjat sälja världens godaste jordgubbar. Min styvmamma (som är uppvuxen på bondgård) sa att de var de godaste jordgubbar hon ätit. Lovar att bjuda på det när du kommer upp till Stockholm!
Som du säger, mer olika hemstäder kan man nog inte ha. Visst att teet köptes på Stureplan (så då får man skylla sig själv), men ändå. Det är när man ser en person man känner igen på stan, en person man tror sig känna, en bekant kanske, men två sekunder senare inser man att personen ifråga är skådespelare och kändis, då vet jag att jag är hemma. När man ser skummisarna på tunnelbanan och runt Plattan. När man får ångest av att gå nerför tragiska och fullpackade Drottninggatan. När man köper en take-away kaffe och sätter sig i solen på bryggan vid Slussen. Det sistnämnda har än så länge inte hunnits med då jag faktiskt mest jobbat och varit på landet, men snart så.
Om mitt liv är en halvbra ungdomsfilm är ditt Astrid Lindgrens oskrivna tonårsroman. Det låter fantastiskt mysigt, och trots att turnélivet inte blev så som du tänkte när du först plockade upp gitarren för många år sedan så känns väl inte det här så fel det heller? De gamla måste tycka det är otroligt kul att ni kommer och spelar för dem. På tal om det så läste jag en väldigt intressant artikel häromdagen. Tydligen så dör väldigt många fler människor (alltså äldre) på sjukhus ensamma än på ålderdomshem. De har inga som kommer och hälsar på dem och personalen hinner inte sitta och vara sällskap, så därför har en välgörenhetsorganisation tagit initiativet att ta tiden och sitta med ensamma åldringar innan de dör. Jag kommer inte ihåg så mycket detaljer, men det var främst så att gamla människor inte ska spendera längre tid på sjukhus i ensamhet. Jag tror att det var en pensionerad sjuksköterska som tog initiativet eftersom hon själv hade mått dåligt över att inte hinna med och prata med hennes patienter. Var det inte en fantastisk ide?
Jag tycker också att din inställning på sommaren låter väldigt sund. Njuta av de små stunderna, var snäll och trevlig och ge mycket komplimanger. Det är verkligen någonting jag ska ta till mig. Nu har jag semester en vecka till, och sen tillbaka till jobbet lite men den här tanken ska alltid finnas i bakhuvudet.
När bär det av till Grekland? Och hälsa Julia så mycket från mig!
Tusen Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar