Bästa, bästa Filippa
Sommarliv och jobb har gjort att jag övergett datorn en hel del, men här kommer hur som helst mitt svar. Det var bra frågor du ställde, så bra att jag har lite svårt att svara på dem. Jag har också tänkt på det där med vänskap och vad som håller ihop människor. Till stor del tror jag att det är gemensamma minnen som knyter samman barndomsvänner, man har liksom alltid något att falla tillbaka på. Det är dock inte det ända, för visst känns relationer som man bygger bara på det förflutna inte riktigt som något att spinna vidare på? Jag antar att det handlar om att trivas med människor, precis som du skriver. Har man varit kompisar så länge känner man varandra utan och innan, trots att man inte delat varenda stund de senaste åren. Man kan varandras humor, vet vad som leder till skratt, känner av när någon är glad eller ledsen och känner sig trygg. Jag tycker så mycket om dedär vänskapsrelationerna, de som kan pausas ett tag men sedan kan börja igen precis där de slutade. Man vet var man har varandra helt enkelt. Vad tror du själv? Har du kommit fram till något sen du skrev?
Jag förundras också över nya relationer. Många personer jag umgåtts med den här sommaren kände jag inte för ett år sedan. Trots det känns det som att vi känt varandra mycket längre. Lund har fört mig samman med så många bra människor, till exempel dig. Det är spännande att träffa folk man vanligtvis umgås med i ett sammanhang i helt andra miljöer. Några fina personer jag lärt känna i Lund har hälsat på mig här på Öland den senaste tiden. Det har varit så himla mysigt. På något vis känns det som att mitt "nya" och "gamla" liv, min barndom och min lite vuxnare tillvaro, har slagits samman och krockat lite. Jag gillar kollisionen.
Hoppas du mår superbra och hinner med lite skärgårdsliv mellan jobbpassen.
Puss & kram,
Amanda
lördag 27 juli 2013
lördag 6 juli 2013
Ett Sent Brev - Filippa
Finaste Amanda
Som jag sa igår har jag inte haft så mycket att skriva om, och därför har det inte kommit något brev tidigare. Jag har till större delen jobbat, och när jag inte jobbat mest hängt omkring. Däremot vill jag berätta om när mina vänner från högstadiet kom hem till mig i veckan och badade i poolen. Vi har alltså känt varandra sen högstadiet och trots att vi gått i olika skolor och ofta varit utspridda över hela världen fortfarande hållit kontakten och de måste nog vara mycket tack vara mobiler och sociala medier. Vi har en sms-grupp som ofta blir missbrukad av flummiga sms, och tack vare Facebook och Instagram hållit oss uppdaterade på vad som händer i andras liv. Det som jag skriver är ju ganska självklara och uppenbara saker men det roliga med vår grupp är att vi är väldigt väldigt olika och trots det fortfarande väldigt nära vänner. Kläder, musik, film, intressen, idrott, ingen av oss tycker nog samma om någonting. När det gäller universitet läser en humaniora, en systemvetenskap, en ekonomi, och två stycken blir civilingenjörer. Men ändå så är det nog sällan jag skrattar så mycket som när jag är med dem. Vad är det då som gör att vi har blivit så nära? Vi pratade ju igår om vänner och hur man skaffar vänner och det fick mig att fundera, hur gör man för att ha kvar vänner? Är det ens gemensamma historia? Att man trivs i varandras sällskap är ju självklart, men räcker det? Tydligen så behöver man inte ens ha samma intressen för att vilja vara med varandra, så vad är det då som drar människor till varandra?
Det blev ett lite flummigt brev, men har funderat på just detta ett tag och var tvungen att få ur det ur systemet tror jag.
Många Kramar
Filippa
Som jag sa igår har jag inte haft så mycket att skriva om, och därför har det inte kommit något brev tidigare. Jag har till större delen jobbat, och när jag inte jobbat mest hängt omkring. Däremot vill jag berätta om när mina vänner från högstadiet kom hem till mig i veckan och badade i poolen. Vi har alltså känt varandra sen högstadiet och trots att vi gått i olika skolor och ofta varit utspridda över hela världen fortfarande hållit kontakten och de måste nog vara mycket tack vara mobiler och sociala medier. Vi har en sms-grupp som ofta blir missbrukad av flummiga sms, och tack vare Facebook och Instagram hållit oss uppdaterade på vad som händer i andras liv. Det som jag skriver är ju ganska självklara och uppenbara saker men det roliga med vår grupp är att vi är väldigt väldigt olika och trots det fortfarande väldigt nära vänner. Kläder, musik, film, intressen, idrott, ingen av oss tycker nog samma om någonting. När det gäller universitet läser en humaniora, en systemvetenskap, en ekonomi, och två stycken blir civilingenjörer. Men ändå så är det nog sällan jag skrattar så mycket som när jag är med dem. Vad är det då som gör att vi har blivit så nära? Vi pratade ju igår om vänner och hur man skaffar vänner och det fick mig att fundera, hur gör man för att ha kvar vänner? Är det ens gemensamma historia? Att man trivs i varandras sällskap är ju självklart, men räcker det? Tydligen så behöver man inte ens ha samma intressen för att vilja vara med varandra, så vad är det då som drar människor till varandra?
Det blev ett lite flummigt brev, men har funderat på just detta ett tag och var tvungen att få ur det ur systemet tror jag.
Många Kramar
Filippa
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)