Bästa, bästa Filippa
Sommarliv och jobb har gjort att jag övergett datorn en hel del, men här kommer hur som helst mitt svar. Det var bra frågor du ställde, så bra att jag har lite svårt att svara på dem. Jag har också tänkt på det där med vänskap och vad som håller ihop människor. Till stor del tror jag att det är gemensamma minnen som knyter samman barndomsvänner, man har liksom alltid något att falla tillbaka på. Det är dock inte det ända, för visst känns relationer som man bygger bara på det förflutna inte riktigt som något att spinna vidare på? Jag antar att det handlar om att trivas med människor, precis som du skriver. Har man varit kompisar så länge känner man varandra utan och innan, trots att man inte delat varenda stund de senaste åren. Man kan varandras humor, vet vad som leder till skratt, känner av när någon är glad eller ledsen och känner sig trygg. Jag tycker så mycket om dedär vänskapsrelationerna, de som kan pausas ett tag men sedan kan börja igen precis där de slutade. Man vet var man har varandra helt enkelt. Vad tror du själv? Har du kommit fram till något sen du skrev?
Jag förundras också över nya relationer. Många personer jag umgåtts med den här sommaren kände jag inte för ett år sedan. Trots det känns det som att vi känt varandra mycket längre. Lund har fört mig samman med så många bra människor, till exempel dig. Det är spännande att träffa folk man vanligtvis umgås med i ett sammanhang i helt andra miljöer. Några fina personer jag lärt känna i Lund har hälsat på mig här på Öland den senaste tiden. Det har varit så himla mysigt. På något vis känns det som att mitt "nya" och "gamla" liv, min barndom och min lite vuxnare tillvaro, har slagits samman och krockat lite. Jag gillar kollisionen.
Hoppas du mår superbra och hinner med lite skärgårdsliv mellan jobbpassen.
Puss & kram,
Amanda
lördag 27 juli 2013
lördag 6 juli 2013
Ett Sent Brev - Filippa
Finaste Amanda
Som jag sa igår har jag inte haft så mycket att skriva om, och därför har det inte kommit något brev tidigare. Jag har till större delen jobbat, och när jag inte jobbat mest hängt omkring. Däremot vill jag berätta om när mina vänner från högstadiet kom hem till mig i veckan och badade i poolen. Vi har alltså känt varandra sen högstadiet och trots att vi gått i olika skolor och ofta varit utspridda över hela världen fortfarande hållit kontakten och de måste nog vara mycket tack vara mobiler och sociala medier. Vi har en sms-grupp som ofta blir missbrukad av flummiga sms, och tack vare Facebook och Instagram hållit oss uppdaterade på vad som händer i andras liv. Det som jag skriver är ju ganska självklara och uppenbara saker men det roliga med vår grupp är att vi är väldigt väldigt olika och trots det fortfarande väldigt nära vänner. Kläder, musik, film, intressen, idrott, ingen av oss tycker nog samma om någonting. När det gäller universitet läser en humaniora, en systemvetenskap, en ekonomi, och två stycken blir civilingenjörer. Men ändå så är det nog sällan jag skrattar så mycket som när jag är med dem. Vad är det då som gör att vi har blivit så nära? Vi pratade ju igår om vänner och hur man skaffar vänner och det fick mig att fundera, hur gör man för att ha kvar vänner? Är det ens gemensamma historia? Att man trivs i varandras sällskap är ju självklart, men räcker det? Tydligen så behöver man inte ens ha samma intressen för att vilja vara med varandra, så vad är det då som drar människor till varandra?
Det blev ett lite flummigt brev, men har funderat på just detta ett tag och var tvungen att få ur det ur systemet tror jag.
Många Kramar
Filippa
Som jag sa igår har jag inte haft så mycket att skriva om, och därför har det inte kommit något brev tidigare. Jag har till större delen jobbat, och när jag inte jobbat mest hängt omkring. Däremot vill jag berätta om när mina vänner från högstadiet kom hem till mig i veckan och badade i poolen. Vi har alltså känt varandra sen högstadiet och trots att vi gått i olika skolor och ofta varit utspridda över hela världen fortfarande hållit kontakten och de måste nog vara mycket tack vara mobiler och sociala medier. Vi har en sms-grupp som ofta blir missbrukad av flummiga sms, och tack vare Facebook och Instagram hållit oss uppdaterade på vad som händer i andras liv. Det som jag skriver är ju ganska självklara och uppenbara saker men det roliga med vår grupp är att vi är väldigt väldigt olika och trots det fortfarande väldigt nära vänner. Kläder, musik, film, intressen, idrott, ingen av oss tycker nog samma om någonting. När det gäller universitet läser en humaniora, en systemvetenskap, en ekonomi, och två stycken blir civilingenjörer. Men ändå så är det nog sällan jag skrattar så mycket som när jag är med dem. Vad är det då som gör att vi har blivit så nära? Vi pratade ju igår om vänner och hur man skaffar vänner och det fick mig att fundera, hur gör man för att ha kvar vänner? Är det ens gemensamma historia? Att man trivs i varandras sällskap är ju självklart, men räcker det? Tydligen så behöver man inte ens ha samma intressen för att vilja vara med varandra, så vad är det då som drar människor till varandra?
Det blev ett lite flummigt brev, men har funderat på just detta ett tag och var tvungen att få ur det ur systemet tror jag.
Många Kramar
Filippa
tisdag 18 juni 2013
Mellanlandning i Lund - Amanda
Filippa
Dagar som går ut på att vara och bara driva runt låter helt fantastiska. Det är klart man behöver dem! Ditt Stockholmsliv verkar väldigt fint och, som vi konstaterat, rätt olikt mitt. Jag älskar förresten att dina föräldrar har en bod där de säljer mysiga grödor. Världens godaste jordgubbar säger du, jag som är galen i jordgubbar ser verkligen fram emot att testa dem.
Vad tragiskt att så många gamla människor dör ensamma på sjukhus! Vad säger det om vårt samhälle egentligen? Det känns inte riktigt rätt. Att en välgörenhetsorganisation håller dem sällskap är helt klart en fantastisk idé. Jag funderade faktiskt på något liknande förra veckan när jag spelade på äldreboenden. Förmodligen sitter många äldre ensamma utan regelbundna besök på hemmen runt om i landet och personalen har inte riktigt tid att umgås. När jag bor på något ställe tillräckligt länge skulle det vara mysigt att adoptera en extra-mormor eller morfar. Jag tänker lite som i "Kan du vissla Johanna" som går på julafton. Tror du man kan gå till valfritt äldreboende och höra om de har någon gullig tant eller farbror som skulle vilja ha besök nån gång i veckan eller är det lite creepy? Värt att fundera på, haha.
Jag har bytt plats och befinner mig just nu i Lund. I själva verket kom jag nyss hem från Malmö där jag picknickat i Pildammsparken. Det är riktig sommarstämning här och Lundatrakten är faktiskt inte alls så öde som jag trodde den skulle vara utan studenter även om man märker skillnad. Jag har i några dagar passat på att packa, fixa och träffa fina människor. Imorgon bär det nämligen av till Grekland, närmare bestämt till Mamma Mia-ön Skopelos. Det ska bli otroligt skönt och jag har planerat att skärma av mig från resten av världen i två veckor. Jag ska läsa, sola, äta mängder av grekisk sallad, bada, umgås med familjen och bara ha semester. Dessutom ska jag självklart göra research för vår framtida båtluff som kommer bli av senast sommaren 2015, eller hur? Tänk dig oss i flummiga sommarkläder med Medelhavet och någon vacker grekisk vy i bakgrunden. Vi kan åka spontant från ö till ö, frossa i oliver och njuta av livet. Vad säger du om det?
Njut av din semestervecka nu, fina Filippa. Vi hörs snart igen!
Massor av kramar
Dagar som går ut på att vara och bara driva runt låter helt fantastiska. Det är klart man behöver dem! Ditt Stockholmsliv verkar väldigt fint och, som vi konstaterat, rätt olikt mitt. Jag älskar förresten att dina föräldrar har en bod där de säljer mysiga grödor. Världens godaste jordgubbar säger du, jag som är galen i jordgubbar ser verkligen fram emot att testa dem.
Vad tragiskt att så många gamla människor dör ensamma på sjukhus! Vad säger det om vårt samhälle egentligen? Det känns inte riktigt rätt. Att en välgörenhetsorganisation håller dem sällskap är helt klart en fantastisk idé. Jag funderade faktiskt på något liknande förra veckan när jag spelade på äldreboenden. Förmodligen sitter många äldre ensamma utan regelbundna besök på hemmen runt om i landet och personalen har inte riktigt tid att umgås. När jag bor på något ställe tillräckligt länge skulle det vara mysigt att adoptera en extra-mormor eller morfar. Jag tänker lite som i "Kan du vissla Johanna" som går på julafton. Tror du man kan gå till valfritt äldreboende och höra om de har någon gullig tant eller farbror som skulle vilja ha besök nån gång i veckan eller är det lite creepy? Värt att fundera på, haha.
Jag har bytt plats och befinner mig just nu i Lund. I själva verket kom jag nyss hem från Malmö där jag picknickat i Pildammsparken. Det är riktig sommarstämning här och Lundatrakten är faktiskt inte alls så öde som jag trodde den skulle vara utan studenter även om man märker skillnad. Jag har i några dagar passat på att packa, fixa och träffa fina människor. Imorgon bär det nämligen av till Grekland, närmare bestämt till Mamma Mia-ön Skopelos. Det ska bli otroligt skönt och jag har planerat att skärma av mig från resten av världen i två veckor. Jag ska läsa, sola, äta mängder av grekisk sallad, bada, umgås med familjen och bara ha semester. Dessutom ska jag självklart göra research för vår framtida båtluff som kommer bli av senast sommaren 2015, eller hur? Tänk dig oss i flummiga sommarkläder med Medelhavet och någon vacker grekisk vy i bakgrunden. Vi kan åka spontant från ö till ö, frossa i oliver och njuta av livet. Vad säger du om det?
Njut av din semestervecka nu, fina Filippa. Vi hörs snart igen!
Massor av kramar
fredag 14 juni 2013
Från ett regnigt Stockholm - Filippa
Bästa Amanda
Vissa dagar gör jag väldigt väldigt mycket, andra dagar lämnar jag knappt huset. Idag har varit en sådan dag, när man går upp sent, äter frukost, driver omkring hemma och leker med småsyskonen, äter lunch, sover en timme efter lunchen och sen driver omkring lite mer. Men visst behöver man sådana dagar också? Man behöver inte hetsa omkring och känna sig så hurtig hela tiden, det kan man omöjligt må bra av? Däremot så när solen visade sig en stund innan middagen hann vi dricka lite bubbel och äta jordgubbar på altanen såhär en fredagskväll, det är ju inte så illa det. Mina föräldrar har en bod på framsidan av huset där de säljer lite blommor och annat, och nu till sommaren har de börjat sälja världens godaste jordgubbar. Min styvmamma (som är uppvuxen på bondgård) sa att de var de godaste jordgubbar hon ätit. Lovar att bjuda på det när du kommer upp till Stockholm!
Som du säger, mer olika hemstäder kan man nog inte ha. Visst att teet köptes på Stureplan (så då får man skylla sig själv), men ändå. Det är när man ser en person man känner igen på stan, en person man tror sig känna, en bekant kanske, men två sekunder senare inser man att personen ifråga är skådespelare och kändis, då vet jag att jag är hemma. När man ser skummisarna på tunnelbanan och runt Plattan. När man får ångest av att gå nerför tragiska och fullpackade Drottninggatan. När man köper en take-away kaffe och sätter sig i solen på bryggan vid Slussen. Det sistnämnda har än så länge inte hunnits med då jag faktiskt mest jobbat och varit på landet, men snart så.
Om mitt liv är en halvbra ungdomsfilm är ditt Astrid Lindgrens oskrivna tonårsroman. Det låter fantastiskt mysigt, och trots att turnélivet inte blev så som du tänkte när du först plockade upp gitarren för många år sedan så känns väl inte det här så fel det heller? De gamla måste tycka det är otroligt kul att ni kommer och spelar för dem. På tal om det så läste jag en väldigt intressant artikel häromdagen. Tydligen så dör väldigt många fler människor (alltså äldre) på sjukhus ensamma än på ålderdomshem. De har inga som kommer och hälsar på dem och personalen hinner inte sitta och vara sällskap, så därför har en välgörenhetsorganisation tagit initiativet att ta tiden och sitta med ensamma åldringar innan de dör. Jag kommer inte ihåg så mycket detaljer, men det var främst så att gamla människor inte ska spendera längre tid på sjukhus i ensamhet. Jag tror att det var en pensionerad sjuksköterska som tog initiativet eftersom hon själv hade mått dåligt över att inte hinna med och prata med hennes patienter. Var det inte en fantastisk ide?
Jag tycker också att din inställning på sommaren låter väldigt sund. Njuta av de små stunderna, var snäll och trevlig och ge mycket komplimanger. Det är verkligen någonting jag ska ta till mig. Nu har jag semester en vecka till, och sen tillbaka till jobbet lite men den här tanken ska alltid finnas i bakhuvudet.
När bär det av till Grekland? Och hälsa Julia så mycket från mig!
Tusen Kramar
Vissa dagar gör jag väldigt väldigt mycket, andra dagar lämnar jag knappt huset. Idag har varit en sådan dag, när man går upp sent, äter frukost, driver omkring hemma och leker med småsyskonen, äter lunch, sover en timme efter lunchen och sen driver omkring lite mer. Men visst behöver man sådana dagar också? Man behöver inte hetsa omkring och känna sig så hurtig hela tiden, det kan man omöjligt må bra av? Däremot så när solen visade sig en stund innan middagen hann vi dricka lite bubbel och äta jordgubbar på altanen såhär en fredagskväll, det är ju inte så illa det. Mina föräldrar har en bod på framsidan av huset där de säljer lite blommor och annat, och nu till sommaren har de börjat sälja världens godaste jordgubbar. Min styvmamma (som är uppvuxen på bondgård) sa att de var de godaste jordgubbar hon ätit. Lovar att bjuda på det när du kommer upp till Stockholm!
Som du säger, mer olika hemstäder kan man nog inte ha. Visst att teet köptes på Stureplan (så då får man skylla sig själv), men ändå. Det är när man ser en person man känner igen på stan, en person man tror sig känna, en bekant kanske, men två sekunder senare inser man att personen ifråga är skådespelare och kändis, då vet jag att jag är hemma. När man ser skummisarna på tunnelbanan och runt Plattan. När man får ångest av att gå nerför tragiska och fullpackade Drottninggatan. När man köper en take-away kaffe och sätter sig i solen på bryggan vid Slussen. Det sistnämnda har än så länge inte hunnits med då jag faktiskt mest jobbat och varit på landet, men snart så.
Om mitt liv är en halvbra ungdomsfilm är ditt Astrid Lindgrens oskrivna tonårsroman. Det låter fantastiskt mysigt, och trots att turnélivet inte blev så som du tänkte när du först plockade upp gitarren för många år sedan så känns väl inte det här så fel det heller? De gamla måste tycka det är otroligt kul att ni kommer och spelar för dem. På tal om det så läste jag en väldigt intressant artikel häromdagen. Tydligen så dör väldigt många fler människor (alltså äldre) på sjukhus ensamma än på ålderdomshem. De har inga som kommer och hälsar på dem och personalen hinner inte sitta och vara sällskap, så därför har en välgörenhetsorganisation tagit initiativet att ta tiden och sitta med ensamma åldringar innan de dör. Jag kommer inte ihåg så mycket detaljer, men det var främst så att gamla människor inte ska spendera längre tid på sjukhus i ensamhet. Jag tror att det var en pensionerad sjuksköterska som tog initiativet eftersom hon själv hade mått dåligt över att inte hinna med och prata med hennes patienter. Var det inte en fantastisk ide?
Jag tycker också att din inställning på sommaren låter väldigt sund. Njuta av de små stunderna, var snäll och trevlig och ge mycket komplimanger. Det är verkligen någonting jag ska ta till mig. Nu har jag semester en vecka till, och sen tillbaka till jobbet lite men den här tanken ska alltid finnas i bakhuvudet.
När bär det av till Grekland? Och hälsa Julia så mycket från mig!
Tusen Kramar
torsdag 13 juni 2013
Den småländska idyllen - Amanda
Finaste Filippa
Bra initiativ med bloggen! Jag kan inte annat än älska profilbilden. Vi har aldrig varit snyggare! Och namnet, vad kunde passa bättre? Nu när jag skriver mitt första brev till dig sitter jag faktiskt med tekoppen bredvid tangentbordet. Det gäller ju att starta på topp.
Du verkar ha det fantastiskt bra och somrigt i Stockholm. När du skriver om te för 35 kronor och annat som hör storstaden till slår det mig hur olika våra hemstäder är. I Nybro kostar kaffe med gränslöst påtår 22 kronor på mitt favoritcafé. Här bor det 12 000 personer och det enda existerande nattlivet består av DJ Janke som spelar på Stora Hotellet (det enda hotellet) då & då samt av några tappra försök till klubb på The Wild Moose som ligger vid torget (det enda torget). En vän som nyligen börjat sitt sommarjobb som kassörska i en mataffär sammanfattade staden rätt bra: "När kunderna frågar om vi säljer wunderbaums vet man att man är i Nybro igen". Ja, det är sant.
Efter en skoltid här är det lätt att bli uttråkad, som du säkert förstår. Det var därför jag begav mig ut i världen så fort jag bara kunde efter studenten. Just nu, när jag bara är här i fem dagar, kan jag dock se charmen med stället. Min familj, efterlängtade vänner, närheten till landet, optikern som kan mitt namn och telefonnummer, massören som känner igen mig trots att vi aldrig har träffats (jag tog en ryggmassage, sjukt välbehövligt efter all pluggstress), pratstunder med gamla lärare, den genuina småländskan man hör överallt, torghandeln - ja, det finns massor. Jag har levt den småländska idyllen till fullo de här dagarna. Picknickarna & grillkvällarna har avlöst varandra, jag har vandrat runt och plockat blommor i kohagarna och jag har turnerat. Turnélivet inte lika coolt som det låter men så himla mysigt. Jag och min musikaliska kompanjon Julia har spelat sommarvisor på Nybro kommuns alla äldreboenden. Det är otroligt tacksamt och vi blir överrösta med komplimanger. Igår grät en söt liten tant och sa att hon ville krama oss hårt, hårt för att vi gjorde henne så glad. Medan jag plockade ner gitarren och notstället efter dagens spelning hörde jag några farbröder prata med varandra om att det varit så vacker sång och att de kanske borde gå fram och säga det, men inte riktigt visste om de vågade. Tio minuter senare när vi alla fikar tillsammans, vilket är ytterligare en fördel med att spela på äldreboenden, smyger en av gubbarna fram med sin rullator, lägger armen om mig och säger försynt: "jo, jag tänkte bara säga att det var väldigt fint spelat och vilken vacker röst du har". Sedan tillägger han: "och jag ska hälsa från min kompis där borta att han också tyckte det". Alltså åh, jag kände mig som en riktig stjärna för några minuter.
Jag tänkte ta med mig den avslappnade stämningen från äldreboende till resten av sommaren och njuta av det lilla, ta kaffepauser och ge många komplimanger. Hur låter det tycker du? Har du tid att leva lite somrigt pensionärsliv där borta eller är det bara massor av jobb?
Kramar Amanda
Bra initiativ med bloggen! Jag kan inte annat än älska profilbilden. Vi har aldrig varit snyggare! Och namnet, vad kunde passa bättre? Nu när jag skriver mitt första brev till dig sitter jag faktiskt med tekoppen bredvid tangentbordet. Det gäller ju att starta på topp.
Du verkar ha det fantastiskt bra och somrigt i Stockholm. När du skriver om te för 35 kronor och annat som hör storstaden till slår det mig hur olika våra hemstäder är. I Nybro kostar kaffe med gränslöst påtår 22 kronor på mitt favoritcafé. Här bor det 12 000 personer och det enda existerande nattlivet består av DJ Janke som spelar på Stora Hotellet (det enda hotellet) då & då samt av några tappra försök till klubb på The Wild Moose som ligger vid torget (det enda torget). En vän som nyligen börjat sitt sommarjobb som kassörska i en mataffär sammanfattade staden rätt bra: "När kunderna frågar om vi säljer wunderbaums vet man att man är i Nybro igen". Ja, det är sant.
Efter en skoltid här är det lätt att bli uttråkad, som du säkert förstår. Det var därför jag begav mig ut i världen så fort jag bara kunde efter studenten. Just nu, när jag bara är här i fem dagar, kan jag dock se charmen med stället. Min familj, efterlängtade vänner, närheten till landet, optikern som kan mitt namn och telefonnummer, massören som känner igen mig trots att vi aldrig har träffats (jag tog en ryggmassage, sjukt välbehövligt efter all pluggstress), pratstunder med gamla lärare, den genuina småländskan man hör överallt, torghandeln - ja, det finns massor. Jag har levt den småländska idyllen till fullo de här dagarna. Picknickarna & grillkvällarna har avlöst varandra, jag har vandrat runt och plockat blommor i kohagarna och jag har turnerat. Turnélivet inte lika coolt som det låter men så himla mysigt. Jag och min musikaliska kompanjon Julia har spelat sommarvisor på Nybro kommuns alla äldreboenden. Det är otroligt tacksamt och vi blir överrösta med komplimanger. Igår grät en söt liten tant och sa att hon ville krama oss hårt, hårt för att vi gjorde henne så glad. Medan jag plockade ner gitarren och notstället efter dagens spelning hörde jag några farbröder prata med varandra om att det varit så vacker sång och att de kanske borde gå fram och säga det, men inte riktigt visste om de vågade. Tio minuter senare när vi alla fikar tillsammans, vilket är ytterligare en fördel med att spela på äldreboenden, smyger en av gubbarna fram med sin rullator, lägger armen om mig och säger försynt: "jo, jag tänkte bara säga att det var väldigt fint spelat och vilken vacker röst du har". Sedan tillägger han: "och jag ska hälsa från min kompis där borta att han också tyckte det". Alltså åh, jag kände mig som en riktig stjärna för några minuter.
Jag tänkte ta med mig den avslappnade stämningen från äldreboende till resten av sommaren och njuta av det lilla, ta kaffepauser och ge många komplimanger. Hur låter det tycker du? Har du tid att leva lite somrigt pensionärsliv där borta eller är det bara massor av jobb?
Kramar Amanda
Brev från en tekopp - Uppstart - Filippa
Amanda
Jag tog mig friheten att fixa en blogg. Layouten är jätteful men allt runtomkring kan vi ju fixa efter hand. Juste, jag hoppas att profilbilden är OK, men finns det någon bättre bild på oss? Nej eller hur.
De senaste dagarna har det varit toppenväder men idag regnar det i Stockholm, passar ju bra då att jag åkte hem från landet igår och spenderar resten av veckan i stan. Vet däremot inte om jag kommer ha råd med det, igår betalade jag 35 kr för en kopp te. Trettiofem spänn?! Alltså ibland undrar jag, vi Stockholmare måste vara dumma i huvudet som betalar utan att blinka. Eller så är det kanske bara fel på mig. Förra veckan satt jag och hulkade i en halvtimme till Game of Thrones, så något fel måste det ju vara? Har inte gråtit så mycket sen Sybil.
Men men, jag vill höra om din Smålandsidyll, din kommande resa till Grekland och allt annat som du går och funderar på!
Nu har jag inte mycket mer att skriva så här i det första brevet. Väntar med spänning på svar från dig, bästa Amanda.
Jag tog mig friheten att fixa en blogg. Layouten är jätteful men allt runtomkring kan vi ju fixa efter hand. Juste, jag hoppas att profilbilden är OK, men finns det någon bättre bild på oss? Nej eller hur.
De senaste dagarna har det varit toppenväder men idag regnar det i Stockholm, passar ju bra då att jag åkte hem från landet igår och spenderar resten av veckan i stan. Vet däremot inte om jag kommer ha råd med det, igår betalade jag 35 kr för en kopp te. Trettiofem spänn?! Alltså ibland undrar jag, vi Stockholmare måste vara dumma i huvudet som betalar utan att blinka. Eller så är det kanske bara fel på mig. Förra veckan satt jag och hulkade i en halvtimme till Game of Thrones, så något fel måste det ju vara? Har inte gråtit så mycket sen Sybil.
Men men, jag vill höra om din Smålandsidyll, din kommande resa till Grekland och allt annat som du går och funderar på!
Nu har jag inte mycket mer att skriva så här i det första brevet. Väntar med spänning på svar från dig, bästa Amanda.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)