Bästa, bästa Filippa
Sommarliv och jobb har gjort att jag övergett datorn en hel del, men här kommer hur som helst mitt svar. Det var bra frågor du ställde, så bra att jag har lite svårt att svara på dem. Jag har också tänkt på det där med vänskap och vad som håller ihop människor. Till stor del tror jag att det är gemensamma minnen som knyter samman barndomsvänner, man har liksom alltid något att falla tillbaka på. Det är dock inte det ända, för visst känns relationer som man bygger bara på det förflutna inte riktigt som något att spinna vidare på? Jag antar att det handlar om att trivas med människor, precis som du skriver. Har man varit kompisar så länge känner man varandra utan och innan, trots att man inte delat varenda stund de senaste åren. Man kan varandras humor, vet vad som leder till skratt, känner av när någon är glad eller ledsen och känner sig trygg. Jag tycker så mycket om dedär vänskapsrelationerna, de som kan pausas ett tag men sedan kan börja igen precis där de slutade. Man vet var man har varandra helt enkelt. Vad tror du själv? Har du kommit fram till något sen du skrev?
Jag förundras också över nya relationer. Många personer jag umgåtts med den här sommaren kände jag inte för ett år sedan. Trots det känns det som att vi känt varandra mycket längre. Lund har fört mig samman med så många bra människor, till exempel dig. Det är spännande att träffa folk man vanligtvis umgås med i ett sammanhang i helt andra miljöer. Några fina personer jag lärt känna i Lund har hälsat på mig här på Öland den senaste tiden. Det har varit så himla mysigt. På något vis känns det som att mitt "nya" och "gamla" liv, min barndom och min lite vuxnare tillvaro, har slagits samman och krockat lite. Jag gillar kollisionen.
Hoppas du mår superbra och hinner med lite skärgårdsliv mellan jobbpassen.
Puss & kram,
Amanda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar