Finaste Amanda
Som jag sa igår har jag inte haft så mycket att skriva om, och därför har det inte kommit något brev tidigare. Jag har till större delen jobbat, och när jag inte jobbat mest hängt omkring. Däremot vill jag berätta om när mina vänner från högstadiet kom hem till mig i veckan och badade i poolen. Vi har alltså känt varandra sen högstadiet och trots att vi gått i olika skolor och ofta varit utspridda över hela världen fortfarande hållit kontakten och de måste nog vara mycket tack vara mobiler och sociala medier. Vi har en sms-grupp som ofta blir missbrukad av flummiga sms, och tack vare Facebook och Instagram hållit oss uppdaterade på vad som händer i andras liv. Det som jag skriver är ju ganska självklara och uppenbara saker men det roliga med vår grupp är att vi är väldigt väldigt olika och trots det fortfarande väldigt nära vänner. Kläder, musik, film, intressen, idrott, ingen av oss tycker nog samma om någonting. När det gäller universitet läser en humaniora, en systemvetenskap, en ekonomi, och två stycken blir civilingenjörer. Men ändå så är det nog sällan jag skrattar så mycket som när jag är med dem. Vad är det då som gör att vi har blivit så nära? Vi pratade ju igår om vänner och hur man skaffar vänner och det fick mig att fundera, hur gör man för att ha kvar vänner? Är det ens gemensamma historia? Att man trivs i varandras sällskap är ju självklart, men räcker det? Tydligen så behöver man inte ens ha samma intressen för att vilja vara med varandra, så vad är det då som drar människor till varandra?
Det blev ett lite flummigt brev, men har funderat på just detta ett tag och var tvungen att få ur det ur systemet tror jag.
Många Kramar
Filippa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar